Fröken Wrede

Mitt pigga nya jag varade inte länge asså. Lördagkväll började febern sätta in och jag låg som ett darrande asplöv i frossa. Hela natten kändes min hud som om den brann. Råkade något röra vid den sved det som om jag legat ute i solen för länge. Benen krampade och ryggen höll på att gå av. En av de värsta nätterna i mitt liv minst sagt, för jag kunde inte sova och vid 5 tiden på morgonen så började det lukta starkt av brandrök. Om någon minns julhelgen så vet ni att brandrök inte är så ovanligt på Ålidhem och man blir lite paranoid så det bar ut för att se om det var vårt hus det brann i. Det var som tur bara sophuset. Jävla studentpyromaner asså. Lr rätta sagt, jävla grillsäsong.

Nu är jag riktigt ordentligt förkyld. Av alla människor så måste den som redan är sjuk bli ännu mera... Orättvisan! Missade jobb idag och imorgon börjar skolan igen... Suckilisuck.

Iaf så blir jag tvungen att lämna ifrån mig bland det käraste jag har. Mina hundar. Känns som om man måste lämna ifrån sig sina barn typ. Men eftersom det idag inte finns nån chans att jag klarar att ta hand om dem på det sätt de behöver med motion och träning så finns det inget att göra. De är mitt ansvar som jag inte vill lämpa över på någon annan i familjen. Så Turbo far tillbaka till Jokkmokk för ännu en gång och Ceasar vet jag inte hur jag ska göra med. Någon idé någon??

Kan inte tro att det här händer. Seriöst, helt ogreppbart för mig. Funderar på om något någonsin kommer bli som det en gång var.