Fröken Wrede

...än den man från början tänkt sig.

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag har iofs alltid varit av en ganska klen hälsa och tänkt att det måste vara något man får leva med. Så är jag bara helt enkelt. Jag har många gånger önskat att någon kunde säga vad det är för fel på mig. Ville ha något att säga när folk frågar, ville ha en namn  till den totala orkeslöshet och olidliga värk jag under perioder står ut med. Ville inte att någon skulle tro att man var lat lr att jag inte ville umgås med dem. Att jag typ hittade på ursäkter när jag för tredje gången ställde in det där mötet lr inte kunde komma på den där festen. Förstår att det kan vara svårt att förstå är den Anna man oftast möter verkar så pigg och glad. Och jag har inte 2 personligheter! Jag är alltid samma Anna men kroppen följer liksom inte alltid med. Borde ha förstått vad som pågick. Nu när jag vet vill jag inte acceptera, vill liksom hoppa av tåget tillbaka till förnekelsen.

Idag råkar vara en dålig dag, igår var dock ännu sämre, imorn kanske bättre. Det är så man får leva med den här skiten. Nu när sommaren kommer med värme hoppas jag på att det onda försvinner. Annars vet jag inte vad jag ska göra...
Skriver det här så att jag slipper prata om det. Känns som uttjatat redan, lr så är det jag som inte gillar tanken på att acceptera nått som jag själv inte kan rå över.

Dett är något helt annat än sidan jag brukar visa här på bloggen. Sorry om jag deppar ner någon...