Fröken Wrede

Jag fattar inte, hösten är den absolut härligaste tiden på året, man kan gå omkring hur länge som helst ute en solig och klar höstdag, allt är så vackert och levande, och här går jag omkring och känner mig riktigt deppig och urusel. Vet ej vad det handlar om, kanske är det pga min självplågande detox och för lite kolhydrater, men något känns inte riktigt helt ok. Jag saknar landet, naturen, friska luften, resor, utflykter, vänner, släkten , familjen, våren, sommaren, vintern, barndomen, friheten mm... Det är så konstigt att det kan bli så här ibland, men det händer och imorgon lär det nog kännas bättre. Fast det är jobbigt då man blir lite så här tveksam på vad man vill med sitt liv och det är antagligen därför jag är nostalgisk och vill blicka tillbaka i tiden. När jag känner mig så här brukar jag alltid ta fram min favorit nostalgifilm Saltkråkan (vilka avsnitt som helst) och sitta och njuta av barndomens lyckliga dagar som man iaf vill tro fanns där. Suck, jag funderar på att resa någonstanns... Vart som helst skulle vara bra. Bara man får huvudet på andra tankar lr kanske får tid att vara för sig själv lite grann. Min mormor kanske vill ha besök. Det låter mysigt, vi får väl se hur det blir...

Förlåt att jag babblar deppiga saker. Hoppas alla har dte bra!