Livets stilla gång

Under fredagsnatten somnade Molly in och vi hittade henne under min säng helt kall och stel. Jag kunde inte tro det först men sen chocken lagt sig så kände jag ändå ett lugnt över att hennes lidande äntligen tagit slut. Hon var ju en rätt åldersstigen dam men jag tyckte ändå att hon borde ha fått levt lite längre. Det dumma var också att jag under hela fredagen satt och ringde till olika veterinärer i Umeå men fick inget svar. Tänk om hon kunde ha gått att rädda? Det känns tomt i lägenheten nu och det var hemskt att städa undan kattlåda, matskål etc. Jag kommer sakna henne.





Kommentarer
Postat av: Terese

Tråkigt att höra!! Men du har ju hunden kvar till tröst i alla fall. Hur är det annars??

2008-07-29 @ 13:56:01
URL: http://teresemattsson.blogg.se/
Postat av: Nadia

Nää :(

2008-07-31 @ 18:25:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0