Livets stilla gång
Under fredagsnatten somnade Molly in och vi hittade henne under min säng helt kall och stel. Jag kunde inte tro det först men sen chocken lagt sig så kände jag ändå ett lugnt över att hennes lidande äntligen tagit slut. Hon var ju en rätt åldersstigen dam men jag tyckte ändå att hon borde ha fått levt lite längre. Det dumma var också att jag under hela fredagen satt och ringde till olika veterinärer i Umeå men fick inget svar. Tänk om hon kunde ha gått att rädda? Det känns tomt i lägenheten nu och det var hemskt att städa undan kattlåda, matskål etc. Jag kommer sakna henne.
Kommentarer
Postat av: Terese
Tråkigt att höra!! Men du har ju hunden kvar till tröst i alla fall. Hur är det annars??
Postat av: Nadia
Nää :(
Trackback